heeej igen :)
hej igen, nu kom jag precis hem för en stund sen, vi har varit på "spökjkat" med julia,sebb och alex, mkt trevligt :)
nu sitter vi här och chillar, det är najs :),
längtar tills fredag för då blir det stockholm med katrin, och det kommer bli riktigt riktigt kul! :D
just nu sitter jag här och tänker på mormor som ligger där borta i sägen, vill inte att du ska lämna oss snart,
vill verkligen inte förlora dig! jag kan inte fatta! kan inte fatta att du snart är i himelen, tråarna kommer aldrig sluta rinna och jag kommer aldrig kunna le igen känns det som, varför just du! du är inte ens gammal för fan! det är inte din tur nu, det får inte va din tur! jag ÄLSKAR DIG! du är mitt allt, förstå det, jag vill bara slita tag i dig och få liv i dig, älskade mormor, snälla får inte lämna mej, du är min andra halva, du och morfar ni är juh allt vi har!
en liten dikt som vi fick läsa i en bok på hospice och jag grätt så mkt när jag läste den,
den är så vacker, så himmla vacker!
du står mer rår vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir nindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du att någon vid din sida säger "Nu har hon lämnat oss".
Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och tilll slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg vid stranden! Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.
ritkigt fin!
mormor jag kommer alltid älska dig och ska hälsa på dig i morgon! <3
nu sitter vi här och chillar, det är najs :),
längtar tills fredag för då blir det stockholm med katrin, och det kommer bli riktigt riktigt kul! :D
just nu sitter jag här och tänker på mormor som ligger där borta i sägen, vill inte att du ska lämna oss snart,
vill verkligen inte förlora dig! jag kan inte fatta! kan inte fatta att du snart är i himelen, tråarna kommer aldrig sluta rinna och jag kommer aldrig kunna le igen känns det som, varför just du! du är inte ens gammal för fan! det är inte din tur nu, det får inte va din tur! jag ÄLSKAR DIG! du är mitt allt, förstå det, jag vill bara slita tag i dig och få liv i dig, älskade mormor, snälla får inte lämna mej, du är min andra halva, du och morfar ni är juh allt vi har!
en liten dikt som vi fick läsa i en bok på hospice och jag grätt så mkt när jag läste den,
den är så vacker, så himmla vacker!
du står mer rår vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbrisen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot solnedgången. Den blir nindre och mindre, och till slut försvinner den som en liten prick vid horisonten. Då hör du att någon vid din sida säger "Nu har hon lämnat oss".
Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och tilll slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg vid stranden! Just när du hör rösten som säger att hon lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn.
ritkigt fin!
mormor jag kommer alltid älska dig och ska hälsa på dig i morgon! <3
Kommentarer
Trackback
