xangiii

för ett år och tre månader sen så dog min mormor i canser,  det va det västa dagarna i mitt liv, det gjorde så otroligt ont i mig att se henne dålig, och även när hon försvann i från oss, sina älskade, dom månader, dom här året utan henne är bara jobbigt, att inte få se henne, inte höra hennes röst,  hon som alltid ringde och sa grattis när man fyllde år eller nåt sånt, jag sakar henne så jäkla mycket, kan säga att visst jag kanske inte alltid tänker på henne, men även fast jag inte gör det så älskar jag henne nåt så otroligt, kommer aldrig glömma när mamma ringde och sa att du hade gått bort, jag såg på mobilen att det va morfars nummer och då visste jag att mamma skulle berätta att du va borta, det gjorde så sjukt ont i hela mig, och jag bört totalt ihop, och tänkte det får inte va sant, hon kan inte va död nu, det går inte, men sammtidigt så va jag hos en kompis då, så hon kunde köra mig till sjukhuset direkt, så jag fick se henne en sista gång, även dagen efter va jag där och sjöng och prata med prästen, efter det så vaknade jag jämt på nätterna helt kallsvettig och bara grät, trodde verkligen inte det va sant, sen kom begravningen, jag trodde aldrig att jag skulle klara mig igenom den dagen, men jag försökte va stark, och jag tror du såg det mormor, tyckte även att det va starkt gjort av min lille bror att sjunga för dig, verkligen!,  för nån natt sen så drömmde jag om mormor, att du stog och prata med mig som att allt va som vanligt och du fanns vid livet, men när jag väl vaknar och inser att det är dröm så börja jag stört gråta, jag visste att allt va en dröm som jag ville skulle va verklig, men jag vet att vi kommer ses igen, jag vet det, och även att du och morfar kommer ses snart igen, men vi vill ha kvar han hos oss ett tag till älskade mormor! du är otroligt saknad av oss, mitt hjärta kommer alltid sakna dig, men jag ska va stark och kämpa för dig! du togs bort för tidigt, och vi va helt maktlösa, ingen kunde hjälpa dig och det hända vi gjort va och be för dig, men inte ens det hjälpte, änglarna ville ha dig tebax och det fick dom, det va din tid att åka tillbaka till himmelen, men vi kan inte göra nåt åt vora sorger, det gör för ont, man får inte tänka, men jag kan inte sluta tänka på dig, allt du gjorde för oss barnbarn,  ni gjorde verkligen allt för oss!,  och nu tänker jag ge allt för att orka  utan dig, jag har orkat i ett år och jag lär nog få orka mer, tiden läker alla sår, men ärren består! och så kommer det alltid va!, jag kommer alltid älska dig<3




du va fin då, du är fin nu.. Rakastan sinua<3